Ett Crimson Destiny

En osentimental, suggestiv studie av en mördare och brottet som sliter hans liv i sönder.

Bokomslag till Heat Poomani.

Titel : Värme Poomani
Författare : Översatt från tamil av N Kalyan Raman
Offentliggörande : Juggernaut
Sidor : 244
Pris : 499 Rs

Chidambaram hade bara planerat att hugga av mannens arm. Invigningen av Poomani's Heat kastar oss in i ett brott - en 15-åring hugger sin skära mot en kraftfull, äldre man. När han sprang hörde han mannens skrik stiga och blekna som det sista ropet från en get på en slaktargård. Under resten av boken, fram till sista meningen, skiljs pojken och hans vapen nästan aldrig åt. I interregnum utspelar sig en roman där skuld och oskuld tappar sina fasta konturer.

Den tamilska författaren och Sahitya Akademi-vinnaren Poomani skrev Vekkai 1982, inspirerad av historien om en verklig tonårsmördare. Romanen, en klassiker i tamilsk litteratur, har översatts till engelska, över tre decennier senare, av

Gary Vee nettovärde

N Kalyan Raman. När ett barn begår ett våldsbrott, hur mycket är det valet hans? Hur mycket ansvarar samhället för att ett barn gror till? Denna smala roman verkar antyda att även om det är välmenande och seriöst, är det här blunderande, journalistiska frågor. Det som förblir livsviktigt är barnet, dess känslighet och hans värld.

Och så, även om en kropp dyker upp på sida ett, händer en märklig sak. Romanen backar bort från eländet och rensar ett utrymme för läsaren att se Chidambaram bättre. Vi ser honom fly från sitt hem och sin by, när nyheten om mordet sprids. Vi ser honom gnugga sin hunds päls med tillgivenhet, några ögonblick efter att han har slagit den mäktige hyresvärden. Vi ser honom tvätta den blodiga skäran ren och binda den i midjan. Vi ser honom tyst titta på när han plötsligt förvandlas till en man enligt sin fars och farbrors bedömning.

Hans far, Paramasivam, blir också en flykting när han följer med sin son ut på landsbygden för att få skydd. Ayya, som Chidambaram kallar honom, slits mellan stolthet och skam: han känner sig upprörd över sin son, som tog på sig att hämnas. Som vi sakta inser, från de korta, spända samtalen mellan fadern och sonen, är detta en familj som slits sönder av våld. Deras lilla landsträcka hade fångat den mäktiga Vaadukkarans blick; Ayya ​​höll ut och vägrade sälja tomten, men fann sin äldre son, Annan, mördad. Det är hettan av det raseri och orättvisa som de bär med sig.

cortez nettovärde

Även om Poomani aldrig redogör för kastdynamiken, råder aldrig någon tvekan om samhällets hierarkiska karaktär. Romanen är en klarögd, osentimental bedömning av vem som kommer undan med brott och varför - och vilka som väntar på rättvisa. Maktlösheten förevigar sig själv från generation till generation. I sin ungdom hade Chidambarams far också hamnat i fängelse, när han hade protesterat slentrianmässigt förtryck av de mäktiga. Ayya ​​är den här romanens mest komplexa karaktär, övertygad om behovet av våld för att återta sin värdighet, även om han är medveten om hur det kommer att krossa hans sons frihet. En man kan inte leva på ilska ensam, son, säger han.

Vad lever flyktingarna av? Det är en viktig fråga. Varje dag kliver Chidambaram ut för att hitta svaret. Det brända, torra landskapet, som prasslar av liv och kärlek i Poomanis författarskap, är inte hans fiende, utan en gammal vän. Här, bortom skuld och straff, bär det dagliga livets rytmer honom igenom. Han genomsöker landet efter mat, han plockar syrliga frukter och vinrankor; han klättrar i palmer för att hitta pandaner och tillverkar fartyg av saker som är strödda runt omkring. Han stannar upp, fascinerad av skönheten omkring honom. Han håller sina bomber åt sidan och spelar ett barndomsspel. Han gör en hängmatta åt sig själv och väver en krans av kurundiblommor.

Även om den här recensenten inte är utrustad för att bedöma vad som går förlorat i översättningen, är denna engelska tolkning livfullt berättad. Den minimala, till och med uttryckslösa dialogen förmedlar de oartikulerade sanningarna om familjerelationer. Språket är smidigt och filmiskt; diskreta detaljer – flimrandet av ljus, lukten av en blomma, blicken från en uggla på ett fält – understryker närvaron av en naturlig värld med möjligheter, en som vaggar mänskligt liv, i alla dess ofullkomligheter. Oroväckande nog förblir boken tyst i frågan om Chidambarams skuld, om den inte helt undviker den. Det verkar antyda att människolivets värdighet består bortom brott och straff - läsaren är nästan övertygad.

dr. Petra Young

Dela Med Dina Vänner: