Förklarat: Varför de fattiga i Indien förblir fattiga

I Indien skulle det ta sju generationer för en medlem av en fattig familj att uppnå en genomsnittlig inkomst, enligt World Economic Forums rapport om global social mobilitet.

Enligt rapporten toppar de nordiska ekonomierna som Danmark och Finland den sociala mobilitetsrankingen medan länder som Indien, Pakistan, Bangladesh och Sydafrika smyger i botten.

World Economic Forum, som anordnar den välkända årliga sammankomsten för världens mest inflytelserika affärs- och politiska beslutsfattare i skidorten Davos (Schweiz), har kommit ut med sin första någonsin Global Social Mobility Report , som har rankat Indien som låga 72 av de 82 profilerade länderna.

Enligt rapporten toppar de nordiska ekonomierna som Danmark och Finland den sociala mobilitetsrankingen medan länder som Indien, Pakistan, Bangladesh och Sydafrika smyger i botten (se tabell 1).

Tabell 1: WEF:s Global Social Mobility Rankings

Vad är sammanhanget för denna rapport?

Trots snabb global tillväxt har ojämlikheterna ökat över hela världen. Ökningen av ojämlikhet har inte bara skapat massiv social oro utan också negativt påverkat den globala konsensus om vilken typ av ekonomisk politik som länder följer.

Ett bra exempel på detta är ökningen av handelsprotektionism över hela världen under de senaste åren. Oavsett om det är USA eller Storbritannien, två av de ivrigaste förespråkarna för globalisering och öppenhet i handeln, har flera länder börjat blicka inåt i hopp om att ökad handelsprotektionism kommer att hjälpa till att dämpa hemarbetarnas rädsla och farhågor.

Vad är social rörlighet?

Vanligtvis mäts ojämlikheter i inkomsttermer. Och denna åtgärd har visat sig vara otillräcklig. Som rapporten konstaterar finns det många situationer där den relativa sociala rörligheten, trots höga nivåer av absolut inkomströrlighet, fortfarande är låg. Till exempel, i ekonomier som Kina och Indien kan ekonomisk tillväxt lyfta hela befolkningar uppåt i termer av absolut inkomst, men en individs status i samhället i förhållande till andra förblir densamma.

Rapporten säger: Begreppet relativ social rörlighet är närmare relaterat till den sociala och ekonomiska statusen för en individ i förhållande till sina föräldrar. I ett land med ett samhälle med perfekt relativ rörlighet skulle ett barn som föds i en låginkomstfamilj ha lika stor chans att få en hög inkomst som ett barn till föräldrar som har en hög inkomst.

kishimoto masashi nettovärde

Begreppet social rörlighet är alltså mycket bredare än att bara titta på inkomstskillnad. Det omfattar flera bekymmer som:

• Intragenerationell mobilitet: Förmågan för en individ att röra sig mellan socioekonomiska klasser under sin egen livstid.
• Mobilitet mellan generationerna: Möjligheten för en familjegrupp att röra sig upp eller ner på den socioekonomiska stegen över en eller flera generationer.
• Absolut inkomströrlighet: Förmågan för en individ att tjäna, i reala termer, lika mycket som eller mer än sina föräldrar vid samma ålder.
• Absolut pedagogisk rörlighet: Förmågan för en individ att nå högre utbildningsnivåer än sina föräldrar.
• Relativ inkomströrlighet: Hur stor del av en individs inkomst bestäms av föräldrarnas inkomst.
• Relativ pedagogisk rörlighet: Hur mycket av en individs utbildningsnivå bestäms av föräldrarnas utbildningsnivå.

Varför spelar social mobilitet roll?

Forskning har visat att det i höginkomstländer, sedan 1990-talet, finns en stagnation i både den nedre och övre delen av inkomstfördelningen – ett fenomen som experter på social rörlighet beskriver som 'klibbiga golv' och 'klibbiga tak'. Hur långt en individ kan ta sig upp i samhället avgör med andra ord mycket om man är närmare inkomstgolvet (eller fattig) eller tak (eller rik). Till exempel, i Danmark eller Finland (som rankas högst i socialt rörlighetsindex), om person A:s förälder tjänar 100 % mer än person Z, uppskattas det att påverkan på person A:s framtida inkomst är cirka 15 %, men i USA påverkan är mycket mer – cirka 50 % – och i Kina är effekten ännu mer – ungefär 60 %.

Sociala rörlighetsnivåer kan alltså hjälpa oss att förstå både hastigheten – det vill säga hur lång tid det tar för individer längst ner på skalan att komma ikapp dem som är överst – och intensiteten – det vill säga hur många steg det tar. för en individ att ta sig uppför stegen under en given period – av social rörlighet. Som visas i tabell 2 skulle det ta hela 7 generationer för någon född i en låginkomstfamilj i Indien att närma sig medelinkomstnivån; i Danmark skulle det bara ta 2 generationer.

Tabell 2: Inkomströrlighet över generationer

Forskning visar också att länder med hög relativ social rörlighet – som Finland, Norge eller Danmark – uppvisar lägre nivåer av inkomstskillnader.

Omvänt uppvisar länder med låg relativ social rörlighet – som Indien, Sydafrika eller Brasilien – också höga nivåer av ekonomisk ojämlikhet.

Det är därför det är viktigt för länder som Indien att öka den sociala rörligheten.

Så, hur beräknas social rörlighet?

WEF:s Global Social Mobility Index bedömer de 82 ekonomierna på 10 pelare fördelade på följande fem nyckeldimensioner av social mobilitet:

1. Hälsa;
2. Utbildning (tillgång, kvalitet och rättvisa, livslångt lärande);
3. Teknologi;
4. Arbete (möjligheter, löner, villkor);
5. Skydd och institutioner (socialt skydd och inkluderande institutioner).

Hur presterade Indien på var och en av de 10 pelarna för social rörlighet?

Indiens totala ranking är dåliga 76 av de 82 länder som övervägs. Det borde därför inte komma som någon överraskning att Indien rankas lågt även i enskilda parametrar.

Tabell 3 nedan visar den detaljerade uppdelningen.

Tabell 3: Där Indien rankas på de 10 pelarna för social rörlighet

Dela Med Dina Vänner: